Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
över hela den ändlöst gråa höstliga världen att alla
kände sig som tryckta till jorden under ett bår-
täcke. För ett ögonblick inträdde åter tystnad, av-
bruten endast av hästarnas frustningar, fotstegen
och den nu saktade gråten.
,.. secundum magnam misericordiam Tuam ...
steg sången på nytt. Korset blixtrade i spetsen för
tåget. Den svarta fanan med den korsfäste, blod-
drypande Frälsaren gnisslade för vindstötarna,
prästernas kåpor lyfte sig som vidunderliga, smäl-
lande vingar. Den violetta svepklänningens släp som
vällde fram under locket fladdrade likt ett förintel-
sens triumferande standar.
Processionen skred oavlåtligt framåt; den dyiga
vägen ringlade sig likt en orm. Bärarna avlöste
varann stund efter annan, endast Antoni fortsatte
att bära utan vila. Han tryckte örat intill kistan
som om han velat avlyssna den något ljud av liv’.
Gång efter annan, då bärarnas fötter halkade i smut-
sen, riste kistan till och ur dess inre hördes krop-
pens dova stötar mot väggarna. Det lät hemskt,
men han fortsatte att gå, nästan känslolöst lugn nu
efter de föregående paroxysmerna. Krafterna sveko
honom ej, men ryggen bågnade under den allt tyngre
bördan. Ibland föreföll det honom att han likt
Anteus bar hela världen och han fick en dunkel
förnimmelse av att på det här sättet hade han gått
i sekel och skulle komma att gå i oändlighet. Stö-
tarna i kistan upprepades allt oftare, verkade
ohyggliga, de började fortplanta sig igenom honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
