Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
mindes varenda detalj. Han slog ned ögonen, han
vågade inte se på henne, det var som om han
känt sig brottslig.
— Bar du mig? frågade hon. Hon märkte hans
förlägenhet, och själv förlägen väntade hon med oro
fortsatta avslöjanden.
— Jaa, frun var inte tung alls, och så la jag
frun på sängen, drog täcket över frun och gick.
— Och det var ingenting mer?... Ingenting?
frågade hon envist och rörde om teet, slamrande
med skeden. Hon erinrade sig dunkelt att hon
hade kysst någon.
— Neej, vad skulle det ha varit mer?
— Å, du idiot, du idiot! hon brast i gapskratt.
Hennes allvarsstämning var med ens sin kos.
— Ursäkta, varför det? frågade han.
Kanske för första gången i sitt liv kände han
sig sårad.
— Varför? Ha ha ha, jo för att du är så befängt
dum! Och hon skrattade som en tosing. Något
slikt hade hon ännu aldrig varit med om. Nej,
det är för galet, jag har väl aldrig hört maken!
ropade hon och rullade sig i sängen i en skratt-
paroxysm.
Dagen förlöpte som vanligt. Men upprepade
gånger frågade Franek sig själv varför hon hade
kallat honom en idiot.
— Var det för att han inte hade begagnat till-
fället? • ■
På eftermiddagen träffade han Zmarzlak och be-
rättade honom detaljerat hela scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
