Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det vet jag inte säkert, men nog är jag hemma
till Stefansdagen. Ja, Gud vare med er.
— Vi anbefaller er i Guds beskydd, och lycklig
resa, svarade båda och bugade till marken.
Det var bitande kallt, snön glittrade i solen,
rimfrosten satt som silverdun på träden och
gärdsgårdarna och låg i fina strimmor på halmtaken.
Telegraftrådarna, som löpte fram tätt bakom
Wawrzons stuga, parallellt med banan, sågo ut som om
de varit snodda av tjocka bomullstågor och surrade
dovt. Han gick ner på banan, vid övergången kom
banvakten emot honom.
— Skulle fråga, om jag kunde få fritt, så jag
får gå i julottan? frågade han ödmjukt. Hustru min
skulle sköta tjänsten.
— Det går visst an.
— Och så skulle jag tala om att två rapphöns
har slagit ihjäl sig mot trådarna. Ploszka hitta
dem och bar hit dem.
— Bär hem dem till mig, och hälsa Wawrzonowa
att hon hänger dem på något kallt ställe.
Han började gå banan framåt. Ett vitt snötäcke
höljde både fält och diken, banvallar och bana,
endast skenorna lågo bara och tecknade sig som fyra
långa, raka, blixtrande blåa streck. Träden och
buskarna utefter banan dignade under sina tjocka
snödok.
Runtomkring var det öde. På tre sidor stängdes
horisonten av en bred linje blånande skogar, på
den fjärde skymtade långt avlägsna byar som lågo
som tillplattade under snömassorna. En oändlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
