Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De lyckliga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jesus Maria! Vad är det herrn säger? utbrast
hon med förskräckelse i rösten.
— Jag menar vad jag säger, om du vill ha mig,
blir du min hustru, i första fastlagsveckan tar vi
ut lysning.
— I allan dar! Vi har väl inte gjort herrn något
förnär, och så skall herrn driva sånt gyckel med
mig... i allan dar, och det hördes en sakta
snyftning.
— Gråt inte, Marcysia, gråt inte, jag menar ju vad
jag säger, vill du ha mig, så gifter vi oss i första
fastlagsveckan.
— I allan dar, i allan dar! mumlade hon under
tårar, hennes hjärta skalv av betagenhet och skräck
på en gång, och hon viskade:
— Det är väl aldrig möjligt, herrn bara skojar
med mig, och jag fattiga stackare... hon kunde
inte hålla snyftningarna tillbaka.
— Så dum du är, muttrade han otåligt, men
avbröt sig, ty en skara folk hade nu hunnit ifatt dem
och började gå jämsides. Han såg på Marcysia, hon
grät tyst, men lyfte huvudet allt högre, och om en
stund började hon läsa bönerna högt och chloperna
mumlade efter.
Kyrkan var redan full av folk. Framför högaltaret
brunno alla ljusen, och ovan ciboriet lyste ett likt
en stjärna. På ömse sidor om altaret och vid alla
bänkarna stodo granar, och det var som om man
varit i skogen, ty de vita väggarna glittrade av
rimfrost mellan grenarna.
Prästen trädde för altaret till första mässan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
