Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slätterna drogo ändlösa tränger, ibland
galopperade ett kavalleri tvärsigenom vintersäden, ibland
steg ett ohyggligt, skärande skri från människor
som mördade varann, och vad som varit
beklämmande tryck blev isande förfäran.
Men mitt i dessa orkaner av mänsklig ondska och
förstörelselust föddes allt blidare dagar, och under
solens varma kyssar började jorden skälva och
svälla av save och must; på de stympade träden
sprucko löv ut, fälten grönskade upp, ängarna
blommade, körsbärsträden höljdes i snövit skrud,
smörblommorna vävde gyllene mattor, och genom all
världen klang livets odödliga hymn, mäktigare med
var minut.
Från hålor och grushögar kommo människorna
utkrypande; de förskrämda, förgråtna ögonen
skådade häpna solen och våren, läpparna började le
och hoppet vaknade i de förpinade hjärtana. Det
blev liv och rörelse i apelgårdarna, sängkläder
hängdes ut på vädring, barnaröster kvittrade, ingen
stod längre ut med att sitta stilla i de underjordiska
gömställena, gång efter annan smög sig någon
hukande gestalt bort till sina åkrar. Där
grushögarna bildade skydd i täpporna grävde man sina
land och sådde. Släppte någon hustru ut ett par
underbarligen räddade gäss i apelgården, kom halva
byn springande för att titta och njuta av gåskacklet.
Michal Koziol gick och raglade som om han varit
drucken. Gång på gång, dag och natt, smög han
sig bort till åkrarna för att speja, och timme efter
timme bara grubblade han. Något obeskrivbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
