Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Michal Koziol frågade inte efter vad som
försiggick omkring honom, han bara skyndade på. Han
hade just besått sin tredje teg, då han med ens
snurrade runt ett varv och satte sig i plogfåran.
Det gjorde så förskräckligt ont i bröstet, han kunde
knappt dra andan, det kändes som revbenen gått
tvärs av, men han jämrade sig ändå inte, bara
ropade på Jasiek, gav honom skynket med utsädet
och sade sakta:
— Så färdigt, du... jag har blivit så yr... jag
måste vila litet.
Jasiek övertog lydigt faderns arbete och sådde
som han och som all världens såningsmän i alla tider
ha sått. Vaggande på stegen sådde han i långa
kast, jämnt och tålmodigt och lugnt.
Michal Koziol såg uppmärksamt på en lång stund.
Men bäst det var tyckte han att han kände sig så
sömnig. Han ville springa upp, han ville ropa något,
han spärrade upp ögonen... Nattmörkret hade
slukat allt, natten hade släckt allt ljus...
Pojken kom allt längre och längre bort — nu
såg han bara en skugga, en svag, avlägsen skugga,
och var kanonskräll träffade honom rakt i hjärtat,
fläkte sönder honom...
Koziol rätade plötsligt upp sig, stammade något,
bredde ut armarna och föll framstupa i den svarta,
mjuka mullen som i en moders hulda famn.
Jasiek sådde oförtrutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
