Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore, skulle jag gå till doktorn med dig. Hon
försökte på alla vis.
Han svarade inte, och då han ätit sig grundligt
mätt spände han åt livremmen som far brukat göra
och började plocka fram sina helgdagskläder ur
kistan. Hon tittade häpen på och kunde inte
begripa vad meningen var. Han drog på sig
stövlarna och långrocken, satte mössan på huvudet
och såg sig om efter käppen.
— Vart ämnar du ta vägen? frågade hon helt
skälvande.
— Ut i världen. Jag ämnar söka mig tjänst, och
får jag ingen går jag in i hären. Jag tänker inte
vara i vägen för er. Gud vare med er, mor, han
kysste henne på hand och gick mot dörren.
— Jasiek, vid Guds sår, vad tar du dig till! skrek
hon förtvivlad och ställde sig i vägen för honom.
Jasiek! Över mitt lik skall du gå! Hon slog armarna
hårt om honom och brast ut i förtvivlad gråt. Jag
släpper dig inte, jag släpper dig inte! snyftade hon
från sina sinnen.
Pojken mjuknade med ens. Moderns tårar grepo
honom så, att han tryckte ner henne på bänken,
smög sig intill henne och började gråta bitterligen
som ett förorättat barn.
Och deras strömmande tårar sköljde med sig all
vrede och allt agg. Tankarna gingo till den salig
döde och bröderna i kriget och systern långt bort
i en annan socken, deras övergivenhet i världen,
och allt brådskande arbete, och de gräto över allt
vad de fått lida av ödet, kriget och människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
