Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fräckt lös på de matade rågaxen. I byn slipades
liar och skäror. Skördetiden närmade sig, den så
otåligt bidade, ty på grund av kriget och all
ödeläggelsen var hungern en trägen gäst i stugorna.
Ibland kommo våldsamma julioväder. Lyckligtvis
slogo blixtarna ner i skogen och hagelbyarna gingo
på sidan. Hettan tog också till dag för dag, solen
brände obarmhärtigt från gryningen till kvällen och
den glödande luften dallrade över marken.
Dagarna släpade sig fram långa och kvava, lika
varann som radbandskulor och alla lika fyllda med
tung och strävsam id.
Så snart vårarbetena avslutats hade nämligen byn
gripit sig an med återuppbyggandet. Som svampar
efter ett varmt regn växte det upp lider och skjul
på ruinerna. De smäcktes ihop av bräder,
halvförbrända stockar, ler och halm och bråte. Det blev
litet hur som helst, huvudsaken var att hinna få
färdigt före skörden och skaffa sig tak över huvudet.
Hos Michalowa var det som hos de andra. Jasiek
arbetade utan rast, han hade magrat och blivit svart
i hyn och ränt upp, så att man knappt kände igen
honom. Ansiktet var söndersprucket som en
råglimpa av solhettan, och de linblå ögonen blickade
trotsigt och utmanande. Han blev alltmer lik den
salig döde, rörde sig, talte och satte högra handen
i sidan precis som han. Han försökte också likna
honom i allt, enda skillnaden var att han regerade
huset med sträng händ. Och det kunde gå an för
honom, så förfasligt dan med honom som modern
nu var. Likadant betedde han sig med grannarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
