Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
post där jag blivit ställd, svarade han utan
besinnande.
— Då är det också min enkla skyldighet att
stanna på Mrozow och rädda det från ödeläggelse.
Skörden står för dörren, lite folk finns det kvar och
nästan hela kreatursbesättningen — och jag skulle
ge mig ut i vida världen? Skulle aldrig hända.
Det får gå som det vill, men jag vänder tillbaks hem.
— Ensam? Det är omöjligt. Nej, det går helt
enkelt inte an. Krig, trupper överallt, marodörer,
faror och obehag vid vart steg. Fröken Zosia måste
besinna...
— Prosten tittar till mig ibland, och kanske att
någon av grannarna ännu finns kvar...
— Kriget har sopat bort varenda en. Jag har
blivit underrättad om att redan för en vecka sen
flydde de allihop hals över huvud till Varschau.
Klart det, där finns det färskt vetebröd att få var
dag.
— Kanske att de blev tvingade. Men det gör
detsamma, jag stannar i alla händelser.
Han kysste henne innerligt, full av beundran, och
förde henne in i det lilla förmaket, där en bädd, en
tillbringare hallondekokt och Magda väntade henne.
Som inget lyse fanns gick också prästen till sängs
och låg länge och tänkte på de sista dagarnas
rysliga upplevelser och till sist även på fröken Zosia.
— Duktig flicka, men skall hon kunna reda sig?
Med denna bekymrade undran somnade han.
Det var ljusan dag då han väcktes av
hushållerskans tunga steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
