Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl mediterade han i mörkret, innan han begrep
hur det var fatt.
— Jesus Maria! Den lede sitter i den där
karbinen, och det var den lede som fick makt med mig!
Lugnad av tystnaden gick Magda, då hon inte fick
något svar.
— Gud vare mig nådig! han slog sig för sitt bröst
full av ruelse. Det där mordvapnet kan ju förvandla
en hederlig människa till en bandit. Du gamla åsna
där! bannade han sig själv helt skamsen och
förbittrad. Så du har fått lust för krig du! Vänta
bara, jag skall minsann knappa in på fodret jag,
jag skall späka dig, så blir du väl mjuk, hotade
han sig själv. Och inled oss icke i frestelse!
Han svepte i hast in karbinen i en duk, och fast
det var mitt i natten bar han ner den i valvet under
kyrkan och gömde den i en halvmurknad kista.
På morgonen höll Magda ett hallo om att tjuvar
hade brutit sig in i prästgården och slagit sönder
möblerna i förmaket — de hade förstås letat efter
pengar. Men de hade bara stulit en bordduk.
— Jag knacka och dundra, men hans vördighet
sov som en stock. Det måtte ha varit en hel hoper.
Det var ett tramp och ett leverne... Men vilken
väg kom de in?
Prästen aktade sig att förråda något, men för att
komma ifrån alla frågor lät han strax efter mässan
spänna för och for till staden med kyrkvaktarn i
sällskap.
Han kände sig ohyggligt trött, som sönderbråkad,
och blev alltmer nervöst irriterad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
