Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gestalterna. Ansiktena voro bistra, uppsynen befallande
och högdragen. De gjorde ett intryck av obetvinglig
härskarkraft. Marken såg ut att bågna under deras
fötter.
Vem skulle kunna rå på slika! tänkte han
underligt beklämd om hjärtat och smög sig ut så tyst
och försiktigt som möjligt. Det hade kommit en
känsla av skräck över honom, och med en rysning
tänkte han att det behövdes bara en vink av någon
av de där, så skulle han släpas bort till en mur.
Han stannade på en sidogata för att hämta andan.
Onda aningar hade gripit honom och han ville hem.
I förbifarten tittade han in i prästgården, men fann
ingen hemma, prästerna hade gått till ett
sammanträde i rådhuset. Den väldiga klosterkyrkan, illa
skadad av bombardemanget, fann han däremot
packad med flyktingar av alla kategorier.
Kyrkogården var förvandlad till en lägerplats.
Eldar brunno. Bundna kor råmade vid staketet. På
stora vagnar tornade sig hela berg av bolstrar,
säckar, kistor och bohag av alla slag. Barn gräto,
hundar skällde, höns kacklade, det var alldeles som
på en marknad. Människorna voro bara så
underligt tysta, ansiktena voro trötta och sorgsna, ur
ögonen blickade hopplös förtvivlan. I
klosterkorridorerna var det också fullt. Berg av säckar och
påsar spärrade vägen. Till och med i kyrkskeppen
stod folk skockade tätt samman som får i oväder.
Det var olyckliga stackare från omnejden som hade
flytt för kulor, brand och kosacknagajkor.
Prästen fann ibland dem några av sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
