Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom fronten - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kanonerna tystnade, genommarscherna upphörde,
kriget förflyttades bort i fjärran östern.
Redan föllo strida, isiga regn, stormar rasade och
hemska, ändlösa nätter tjöto som kedjade hundar.
Senhösten slet av marken dess sista smycken, och
svept i trasorna irrade den huttrande omkring på
vägar och fält lik en hemlös tiggare,
I byarna lät kriget känna av sig värre än
någonsin denna höst. Överallt härskade nöd och frätande
bekymmer, ty vad elden inte hade förtärt och vad
vapnen inte förött det började rekvisitionernas
rovgiriga klor riva till sig. Patruller drogo fram på
alla vägar och stigar, genom alla byar, och på de
uppblötta vägarna rullade i alla väder ändlösa rader
av fullastade fordon åtföljda av väpnade eskorter.
Med snyftningar och skärande jämmerskrik sade
man farväl åt sista kon som släpades ur båset. Mer
än en chlop stupade med bräckt panna vid försvaret
av sista sädeskärven, mer än en släpades i kedjor till
fängelset.
Från de kulna, disiga fälten steg som ett samlat
eko av gråt och förtvivlan. Hatet och förbittringen
växte i vart hjärta och drev mången till vansinne.
Dagligen följde prästen med ögonen de där
fororna på deras färd genom byn mot stora
landsvägen.
Det. var festliga tåg, soldaterna glammade,
bajonetterna blixtrade.
Ofta såg han också hur Skowronowa, nu fullt
vansinnig, ställde sig i vägen för fororna och vilt
började vråla:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
