Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr / V (1875) Author: P. D. A. Atterbom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till den hädangångna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gränslös sjelfuppoffrings helgonvärde; det enklas skönhet, dygdens poesi: det allt jag fick, till trettiårig lycka, i vänsällt hem mot saligt hjerta trycka. Förbi! Förbi! – Ej dit får återvända det diktens luftskepp, som min Astolf bär. Skall till din nya strand nu fram det lända, då i sin flygt det rymden genomskär? Det helsar från de älskade, de kända, för hvilkas krets din grift ett altar är. Ack! när vi der med våra kransar digna, ej tacka kunna vi blott stumt välsigna. Men när en dag de skingrats, alla floren af sorg och natt kring slutad pilgrimsstig; när i ditt tjäll, till nya lifvet boren, den kretsen åter hunnit samla sig: det språk du talar nu i högre choren, – hur ljufligt då att lära det af dig! Då först skall ock det arma snillets tunga få rätta ord, att evig kärlek sjunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>