Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gyllne bägaren
bräddad står.
Högt från härliga
stjernor, kärliga
minnen förtälja om ungdoms-år.
De sjungande aflägsna sig mer och mer.
FLORIO.
Ja väl! Förtälj allt hvad du vet, natur,
du samtlighet af själens ursprungs-minnen!
och låt mig se’n, i någon huld gestalt,
dig trycka, som en brud, intill mitt bröst!
Ser sig omkring.
Allmoder Jord! hur praktfull äfven här!
I hafvets vågskum doppar solens eldklot
sin brädd, i hopp att innan kort få tända
den dag, som utgör dessa nejders sommar —
det långa dygn, då sjelfva natten tvingas
af hennes segerblick, att skifta färg
och härma, lånande, sin oväns hy!
Isfågeln spelar i de röda strålar
med guldgul fjäderskrud, och ripan trippar
på skära drifvan, sjelf mer hvit än snön,
och tittar på mig helt bekymmerslöst
med sina vänliga, ramsvarta ögon.
Snöfinken har ej somnat än. Hvad sång!
Den har ej näktergalens ton: men dock
den går till hjertat, från naturens hjerta. —
Erinringar från när och fjerran! kommen
och krönen med er aftonglans min dag,
som sjunker ned i det förflutnas haf
till sina syskon, för att sofva — evigt!
EN RÖST
helt nära.
Förlorad! Gudar! Öde! ve, o ve!
FLORIO.
Hvem spelar der en grekisk tragedi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
