Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GESANDTEN.
Om jag begrepe blott,
hur eder kung kan härda ut häroppe!
Den tjuguåriga Apollo-bilden,
så smärt och fin, med gyllne silkeslockar
och mörkblå änglaögon, och en hy
af mjölk och purpur om hvartannat — herre!
Det är, Gud stratte mig, ett underverk;
man skulle tro, att ej han vore infödd.
Har ej hans mor, tilläfventyrs, försett sig
på någon vacker tafla — eller fånge?
FLORIO.
Gud vet. Måhända ock på en minister;
de voro stundom farliga, att se på.
Ni sjelf — dock, jag er blygsamhet vill skona!
Men är det synd orn kungen blott? ej ock
om oss, hans arma folk? ej mest om mig?
GESANDTEN.
Det fans — tillåt mig — dock hos er ett anlag . . .
O
FLORIO.
Till Lappman eller troglodyt? Stor tack!
GESANDTEN.
Kort sagdt: ni tycks numera nästan inhemsk.
M en se omkring på edra nya landsmän,
och medgif, att för slika menskoväsen
kan solsken, snöglopp komma ut på ett!
De gissa halft, att skaparn har dem tecknat
i tankspridd brådska på naturens utkast,
och sedan glömt att plåna bort dem; derför
de lefva blott i döfvande af rädslan
att strykas ut vid första mönstringen.
Den största del af året ligga de
kring spiselhällen, sluka gröt och porsöl,
och lägga ved på ved, tills flamman blossar
likt i en masugn, i ett helvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
