Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA.
Må ske!
Stockelden antändes. De lägra sig omkring den och uppstämma med
sång och valdthorn:
Ungmön i lunden på jagtnätet band,
morgonfrisk, morgonklädd;
snöfågeln satt på dess band.
Jägaren ropte: »min flicka, sitt still,
fågeln af handen nu skjuta jag vill;
blif ej så blek! se, hans lott är ju söt:
hårda bädd! hulda bädd!
Huru ljufligt, att dö i ditt sköt!» -
»Skjut!» sade mön: men för blixten så brådt
spratt hon opp, späd och rädd;
in i dess barm flög hans skott.
»Gerna», hon suckade, »kysste du mig;
döden blef också en kyss ifrån dig!
stå ej så blek! äfven denna är söt:
hårda bädd! hulda bädd!
Huru ljufligt, att dö i ditt sköt!»
Jägarn tog bössan, i mynningen såg;
i en blink från dess brädd
lydde en kula hans håg.
Nu till sin mö, i den grönskande skog,
Sönk han mot blodiga barmen, och log:
»var ej så blek! se, vår lott är ju söt:
hårda bädd! hulda bädd!
Huru ljufligt att dö i ditt sköt!»
Buskbeväxt hed i en annan, ännu ödsligare skogstrakt. Natt; klar och
upplyst af ett starkt norrsken.
ASTOLF
ensam.
Man hör mig ej. Så tystna då, mitt horn!
Jag har förirrat mig; jemväl till fots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
