Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEMOT1S
missnöjd.
Du är dig lik! — Skall du ej nånsin lära
hvad bildning är? hvad karakter och seder?
Sunnan skrattar ännu hårdare.
-ia, skratta du! — Jerat gör du mig bekymmer.
Hanen utanför gal.
Hör! — Det var första ropet. — Nå, min Nore?
NORDAN.
Med skäl du klandrar, moder! min broders nidings-
f ard;
om dö han kunde, genast han fölle för mitt svärd.
Jag annat haft att sköta: att hålla rent mitt haf
från pysslingar som söka min bostad och sin graf.
De spana alla vägar, de fresta tusen grepp:
än åka de på slädar, än segla de på skepp;
än tro de, att mitt hem är ett isfält utan tö:
än, att i öppet vatten jag bor på solblid ö.
Du känner sjelf, o moder, mitt slott. Så säg, välan!
om slika kräk till gäster jag herbergera kan?
Om ock min fästnings vallar, der isbergstornen stå,
dem släppte in i borgen, hvad hjelpte det ändå?
Af blåhvit glanskis hvälfda, på stolpar af granit,
jag mina salar murat, ej utan konst och flit;
men friska luften spelar i rummen öfverallt
kring mig och mina svenner: det kallar menskan
kallt.
När norrskens-dagern blickar på fönsternas kristall,
vi leka krig derinom, vi leka hjeltars fall;
och när vi slå med svärden på sköldar af magnet,
ett ljud går genom verlden, det ingen tyda vet.
Hvem skulle i min boning då trifvas, utom vi? —
Grann är min trädgård: ätbart linns ingenting deri.
Af snö ju hvarje blomster, af bernsten frukten är,
af malm de blanka träden, dem gripar vakta der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
