Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEMOTIS.
Hvarthän
vill du 1111 taga vägen, lilla prins?
Till sjös? till lands? Vill du ha någon med dig
utaf min lifvakt, att dig följa hem?
ASTOLF.
Min drottning, nej! Mitt uppsåt är att färdas
med Zephyr...
ANEMOTIS
lyfter pekfingret varnande.
Zephyr! Zephyr! noga tänk
hvad nu du gör. Jag vill ej hindra honom.
ZEPHYE.
Har ingen nöd. Jag svarar för min gerning.
ANEMOTIS.
Du svarar, du, för sakens utgång? — Jo, jo,
du ser mig dertill ut. Men nog! — Jag rår ej. —
Ett bräddadt horn likväl af frisk champagne
du först kan tömma med din gäst?
ZEPHYE.
Förstås!
Hon räcker honom dryckeskärlet.
Skål, mamma! — Så! Det smakade förträffligt.
Tag fram ett nytt! — Se här, min Astolf, drick!
ASTOLF.
Din skål, min ädelmodiga värdinna!
din hågkomst evigt lefver i min själ.
ANEMOTIS.
Farväl, du täcka menskobarn! Res lyckligt!
ZEPHYR
höjer sina vingar.
Välan! så kom! Jag i min famn dig svingar,
så långt, som känslan och som hoppet far;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
