Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i detta ljud, en blink, ett nu för mig
uppginge lifvet eller ropte döden!
Hon går till fönstret.
Men — livilken barnslig fruktan! Har han ej
så många äfventyr bestått med seger,
och alltid kommit åter, lika sund
och lika skön — ack, lika skön, som der
isblomman glittrar stolt på fönsterrutan!
Kort är violens, kort är sippans vår;
isblomstrens räcker mycket längre. Kallt
det sköna måste vara, liksom de,
för att af ljuset låna prakten blott,
ej värman — lifvets hetta löste annars
de fasta, frostigt blanka perlor snart
i tårar opp; och tårar — de förrinna!
Hon andas på rutan.
Blif genomskinlig, granna Astolfs-blomma!
Låt mig få blicka nedåt dalen — se,
der ligger staden — Astolfs hufvudstad!
Hur underbart det bleka dok af snö
på torg och tak, och berg, och kullar glänser
mot morgonsolen, som på jorden strör
blodröda rosor! Hvita offerbruden
vill ej beklaga sig — hon småler stum —
hon känner blott, att hon föraktad är,
att den, som kunde locka våren fram,
försmår att göra det — och hellre trifs
i andra rymder, der han gifmildt öppnar
sin hulda lågas famn, ack! medan hon
i vinterskuggans långa ensamhet
å ödslig hufvudgärd af köld förstelnar.
Efter några ögonblicks tystnad.
Hur många vägar slingra sig, der nere,
från skilda håll till stadens portar! — Vill
ej du, min stjerna, tindra fram på någon?
Du är likväl mitt hjertas sol. Förlåt!
Du är ej kall; ack nej! du är för varm,
för glödande för mig; se, det är felet.
Din varelses musik har tusen strängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
