Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZISPHYR.
Tyvärr! hon tror mig nog — ja, vore hon
det sista dock! Men för en lömsk rival
jag bäfvar, som kan lätt mig slå ur brädet.
Han ser just ingenting för verlden ut,
och duger blott till sång, — det är väl sant:
men, hvem blef nånsin klok på flickors lynne?
An tycka de om ett, än om ett annat.
ASTOLF.
Hvem är medtäflarn då? En vind, som du?
ZEPHYR.
Ah nej! en näktergal, helt liten, grå,
ett kräk; men aldrig hörde jag hans make
att sjunga. Ja, tänk min förargelse:
när jag på honom lyssnar, blir jag sjelf
så kär i karln, att jag förgäter allt!
Hvad har jag då för säkerhet, att ej
det sker på samma vis med Spinarosa?
ASTOLF.
Ja, ja, betänkligt är det visst.
ZEPHYK.
Betänkligt? —
Förskräckligt, bör du säga! — Dertill kommer,
att jag på vägen dröjt ett dygn. — Nå väl,
hon får mig sticka, om hon näns. En fästmös
okynnen må ej alltför noga räknas.
Vill gå.
ASTOLF.
Ett ögonblick ännu blif qvar! — Just nu
jag påmins om en sak, som gör mig brydd.
Hvad talas här i landet för ett språk?
Jag är ej språklärd! och när nu prinsessan...
ZEPHYR.
Var inte rädd! hon talar nog ett språk
som du förstår, och som du kan besvara.
Ja, vid det första ljud från hennes mun,
så välbekant det förekommer dig,
som om du hört det ända ifrån vaggan. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
