Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 104 —
vilja vi sjunga
åter, ja åter förtroligt med dig!
Astolf
stannande.
O, hvilka ljufliga ljud,
liksom af späda, nyss talföra tungor,
stiga på solflägtar ned,
simma på vällukter opp till mitt hjerta!
och det förnimmer dem; klart
hör det, hvad tingens andar förkunna.
Skåden, hvad aldrig J sett,
ögon! den eviga ynglingen våren;
under ett konungsligt tält
sitter han, smyckad med krona och spira,
räcker sin blomstrande läpp
och i sin hand en pokal full med nektar
åt sin höga gemål,
hösten; hon dricker och sjunker, berusad,
svällande, yppig,
tätt till hans bröst,
som skälfver af vällust i jublande pulsslag.
Evig, som de,
Addt öfver genomskådliga berg
som, likt väggar af glas, sina skatter förråda,
spännes de lyckligas brudbädd,
stickad af strålar på sammetet gröna.
Der de hvila
i skuggan af tornhöga träd,
mellan drufvor och doftande gullfrukt,
kyssa hvarann
och söfvas vid mullret af sqvallrande qväden
från silfrade åar;
under det fåglarnes skaror om dagen
och om natten de heliga stjernors,
högt uppöfver dem
vakande kretsa, och menlöst
barnsliga vattsprång
gyckla omkring sin monark och sin drottning,
hoppande opp och ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
