Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRYADEN.
Stilla! han suckar! Hvad kan honom bry?
Tröst må jag hviska, tills oron vill fly.
Lutar sig i samma ställning till hans andra öra.
UNDINEN.
Hjertat likt böljan, den rörliga, är;
kärlek är himlen, som blickar sig der:
svallande spegel, var lugn och var klar!
Skönheten älskar ett sådant förvar.
Uppreser sig igen.
DRYADEN.
Liksom ett träd i sin knoppande vår,
löfvas ock lifvet från år och till år;
hviftande majträd, var ungt och var grönt!
An har du sommarens vällust ej rönt.
Uppreser sig åter.
UNDINEN.
Skynda! han rör sig . . . Men, innan vi gå,^
tar man sig ej hvar sin kyss först ändå?
DRYADEN.
Jo — men försigtigt!
UNDINEN.
En fjerdedels blott!
De böja sig båda på engång öfver Astolf för att kyssa honom, men stöta
dervid i hastigheten emot hvarann så häftigt, att de falla omkull
öfver den sofvande.
UNDINEN
ond.
Hvad du är ovig!
DRYADEN
likaså.
Hvad du hade brådt!
Astolf uppvaknar; de springa förskräckta sin kos, Dryaden in i björken,
Undinen ned i dammen.
ASTOLF
rusar opp och ser sig om med förundran.
Hvar är jag? — Hvad var det, som störde mig
midt i den ljufsta syn, som någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
