Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till hälften klädda af sitt långa når,
så silkeslent, så skinande och lockigt,
till hälften af mångfärgadt ilor och guldsk
de sväfva öfver fältet, vänligt smekta
af aprikosens, persikbloinmans vällukt;
likt blanka, krusade små insjövågor,
der morgonrodnan doppar lätt sin kind
och våren speglar af sin regnbågskrona.
FELICIA.
Det fägnar mig, att du så gerna ser dem!
de äro elementernas regenter
och själarne af de naturgestalter,
som på er jord för ögat visa sig.
I ljuset, luften, vattnet, plantan, träden
de lefde också der personligt förr;
se’n menniskan blef öfverklok, de vistas
blott på besök der understundom än,
ty annars doge tingens arter ut:
men här du skådar dem beständigt så,
som jag dem sjelf i ostördt nöje skådar.
ASTOLF.
Dryaden dör då cj, när trädet fälls? —
Jag alltid villigt deras lunder skonat.
O C
FELICIA.
Haf tack! ty, fastän här de trifvas bäst,
de sina boningar på jorden älska. —
Den dans, som nu de föra opp, är helgad
till Amors ära, gudens på min ö,
men vill den dag och stund tillika fira,
då först jag mig i denna verld befann,
på gräsets blomster hvilande, och såg
uppöfver mig, med glad bestörtning, högt
azurens ännu mera sköna blommor.
ASTOLF
förvånad.
Din födelsedagsfest? — Du blef då ock,
som andra barn, till lifvet född? — Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
