Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Jo! från sin nya pelargång
Ervina närmar sig, liksom bestäld.
Kopar inåt parken.
Hör hit, Ervina! Kom!
ASTOLF
misslynt.
Felicia!
FELICIA.
Pålitlig är hon, tyst... Hvad? nu så mulen? —
Tillgif mig, varma hjerta! låt vår kärlek
ej vara lik med rosen blott, men ock
med daggen, som af henne ingen annan
förtrolighet begär, än att få fästa
vid hennes knopp sin lilla himlaspegel!
Hvem vet, om ej den fullt utspruckna blomman
med afund mins den tid, när knopp hon var? —
,Dock — hvad jag talar nu, jag sjelf ej vet . . .
begrip mig bättre du, som allt förstår!
ASTOLF
rörd.
Jag tror, att jag det kan.
Ervina träder in i löfsalen.
FELICIA.
Välkommen, goda!
Men hvad? Ej med i dansen?
ERVINA.
Ej för dans
jag danad blef.
FELICIA.
I parken har jag fört
vår gäst omkring; och bör, kanske, med honom
så ensam ej bli sedd.
För sig sjelf.
Vidunderlig
förlägenhet! med tvång till hyckleri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
