- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
180

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så länge den tjusande
nektarn oss smakar,
så länge de vilja
sin fröjd oss förtro.

ALLA.

Välan! låt oss dricka
det skummande lifvet,
när perlorna frusa
och sockret deri!

Hvad of van är skrifvet,
ej fråga, ej blicka!
låt timmarna rusa
med fraggan förbi!

Framsidan af slottet, med flera öfver hvarandra stående pelarrader. Breda,
betäckta gångar, öppna åt parksidan och försedda med åtskilliga
altaner, förena genom dessa pelarrader med hvarandra en mängd rum,
hvil-kas dörrar af ädla metaller, prydda med bildverk och sirater i upphöjdt
arbete, synas i pelarnes mellanrymder. Några Salamandrer, som
parvis bära facklor, lysa och ledsaga Astolf genom tvenne dylika
pelargångar uppföre till hans sofrum. Vid dörren, som de öppna, bilda de
en halfkrets omkring honom, för att afvakta hans befallningar.

Astolf

stående på tröskeln.

Jag ber er, artiga små undersåter

af vår gemensamt dyrkade prinsessa,

må ingen mer för min skull sig bemöda! —

Han tillvinkar dem afsked med en vänlig åtbörd, går in och sluter till
dörren. Efter några ögonblick, sedan Salamandrerne aflagsnat sig
ut-före tillbaka, slår han upp den med häftighet, och framträder på en
midt framför denna dörr befintlig altan. Månan, just nu framtindrande
ur en tunn sky i hela sin glans, gjuter den öfver honom, kolonnerna
och metalldörrarne.

ASTOLF.

»God natt! Sof ljuft!»— Var det ej så hon sade,
när hon i pelargångens hvalf försvann?

»Sof ljuft!»—-.la, om jag dödens sömndryck hade;
men tro blott ej, att nu jag somna kan!

Slå ej så häftigt, fulla bröst! Förunna,
du ljumma natt, ett svalkans andedrag!

I trolldomsuät, af gyllne trådar spunna,
mitt hjerta spritter högt af vildt behag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free