Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALIDA
efter en lätt nigning.
Ännu jag ej derinne famnad var
af drömmens armar; utanföre satt jag,
på silfversand, i gröna klyftans grotta,
och såg små systrar tumla om i lek
kring stammarna i säfvens lund, och hörde
dem se’n förtälja mig om sina resor
långt bort till dammens andra strand, och längre . . .
Då kände jag, kring mina kinder först
och i mitt hjerta se’n, en plötslig värma,
som tycktes komma ofvanfrån. Jag såg
mot taket af vår skälfvande kristallborg,
och tvenne strålar, klarare än dem,
som solen skickar ned i vattnets dalar,
ledsagade min blick uppåt. Då, se!
vår drottnings vänliga gestalt det var,
som lutad stod utöfver vtans spegel;
och ifrån hennes ögon kom det dubbla,
det varma ljus. Hon ropte: »Alida!
kom upp! kom upp!» — Jag dykte opp i blinken.
THEANO.
Hvad hon berättar snällt, den Alida!
ALIDA.
»Ej längre» — fortfor hon — »må mina tärnor
med väntan på min återkomst sig trötta;
dess timma oviss är; gack, bär mitt bud,
att, när mig slumrens ande nalkas vill,
jag önskar utan all uppassning somna».
NAIDION.
Beqvämt!
ALIDA.
»Ej heller någon må» — så slöt hon —
»med nattvakt utanför mitt rum besväras;
jag ensam vara vill, alldeles ensam,
tilldess jag åter blir för sällskap stämd».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
