- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
200

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ASTOLF.

Hvem vredgas så?

Blickar opp och får se Felicias paradisfågel, som sitter i en hög bur af
silfvertråd och skakar sig med någon förtrytsamhet.

Gullvinge, ack förlåt!

Jag visste ej, att här du har din boning.

Var god! Låt oss som vänner skiljas åt:
om jag dig väckt, hvad vill du till försoning?

FÅGELN.

Knäpp strängen, rör maken
till mig, att jag hör dig!

När hon gör mig vaken,
då sjunger hon för mig.

ASTOLF.

En gåtlikt yttrad fordran! — Dock, se der
en präktig luta ... Hennes är den, hennes! —
Djupt i mitt bröst nu fågelns mening kännes,
och hans befallning är ock mitt begär.

En tjusfull sprittning lockar mina fingrar
till detta strängspel, smekt af hennes hand
så många tusen gånger! och jag skingrar
med milda ljud kanske min oros brand.

När alla känslor sig i en förena,
en stormig suck, som spränger hvarje band,
då är det ju musik allena,
som öppnar vägen till ett lugnadt land.

En gammal visa tindrar upp i sinnet
från äldre dagar . . . Florio — ja, minnet
bedrar mig ej — han lärde den åt mig.

Spelar och sjunger.

»Hulda Kosa!» — fjäriln frågar
i den dunkla qvällens stund: —

»säg, hvi afsked jemt oss plågar
när från hvalfvet solen tågar?

Först i nattens skymning vågar
trohet helga sitt förbund.»

Osynligt för Astolf, som står med ryggen vänd mot ingången, kommer
Felicia in under denna strof, upplyftande till hälften den ljusgröna
sidenförlåten öfver sitt hufvud; men stannar, öfverraskad och förlägen,
på sjelfva tröskeln, och bibehåller en stund samma ställning. Hon är
klädd i hvitt och ljusblått; hennes drägt är enkel och täckt vårdslös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free