Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! när omsider nu hon mött på banan
den större like, i hvars bröst hon ryms,
när qväll och morgon svinga rosenfånan
kring mötets fest, som glest af myrten skj\ns,
när hennes vågor, omärkt, hans förstora, —
hon tackar honom, att försvinna få
inom hans hjeltefamn, och lefva så!
Ty kärlekens triumf är — att förlora!
ASTOLF.
Ja, lifvets floder blott en enda bli;
så lefva gudarne — så lefva vi! —
NAIDION
hastigt återkommande.
Man lär dock något än ibland de sina.
Se der från kullen Zephyr springa ned,
och efter honom — emot all sin sed —
liksom till kapplopp, sjelfvaste Ervina!
Men huru, i all verlden, skall det gå?
Hon är ju öfvad nästan blott att stå!
ZEPHYR
% anländer triumferande.
Det kallas försprång, det! — Man undra må:
man visste något mer, än jag, kan tänka;
men ville det till mitt förstånd ej sänka! —
Godt folk! nu vet jag, hvad jag vet.
FELICIA.
Nå väl?
ERVINA
ännu på något afstånd.
Du lilla nedriga förrädarsjäl!
ZEPHYR.
I näsets vida halfrund af granater
man inredt — gissa, hvad? — jo, en teater;
och det rätt snällt, på högst naturligt sätt!
omkring en öppen plats gå säten, höjda
i halfkrets, trappvis; allt är gräsbeklädt;
det ljus man önskar sig, bekostas lätt
af månen; bakgrund fås af vattnets slätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
