Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Derför klyfde sig, till man och qvinna,
skönheten i tu, att på de orden
oupphörligt känna sig igen! —
Hvilka skuggor kunna sedan störa
flammorna, som för hvarandra brinna?
Lifvets sol, i dem fördubblad vorden,
hvilken makt kan segra öfver den?
FELICIA.
Dröje de blott ständigt hos hvarandra!
ASTOLF.
Natten dem sin fristad nu bereder;
snart fly skådespelets gyckelstundcr,
och tillbaka hit vi följas då!
FELICIA.
Och när då vi bland cypresser vandra,
mellan gröna obeliskers leder, —
högt, ur våra månbeglänsta lunder,
än vårt fordoms näktergalar slå.
ASTOLF.
Och hvad spå oss dessa?
FELICIA.
All vår lycka
i det rum, dit ej sig dagen vågar,
i det rum, som var ditt hjertas tempel, —
ack! som var . . .
ASTOLF.
Och evigt blifver så!
FELICIA.
Ja, så svors din ed — och icke sällan! —
O, med eldsdrag än en kyss må trycka
på din lofven evighetens stämpel! —
Tungt mitt hjerta klappar. Säg: kring källan,
som så vänligt lifvets ljusdryck rågar,
hvarför skola just cypresser stå?
De försvinna bland träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
