Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA.
Din möda fruktlös är. När lek och ras
och gycklarputs ge ordningen för dagen,
då frågar man dig villigt om din mening.
Men, när ur lifvets allradjupsta inre
ett dunkelt öde, oförmodadt, nalkas,
och alla känslor, lyssnande, stå stilla
med ängslan, i den blink, då molnet skänker
ett uppskof mellan ljungelden och dundret:
då är det ej af dig man väntar råd,
än mindre hjelp; man söker finna sig
med egen kraft, så godt man det förmår,
i tingens nya skick. Om någon makt
det gamla återför? Jag vet det ej;
det vet jag blott, att du ej är den makten.
ZEPHYR.
Ditt språk mig ständigt mer och mer förvånar!
Med munnen full af slika bistra ord
du hos Theano någongång har uppträdt,
på skådeplatsen, högt uppskörtad, lik
en amason, af hjelm och båga stolt;
men då, då skedde det på skämt. ..
LAURA.
På skämt
har mycket skett: tilläfventyrs förmycket!
Jag står på eldkol: nu, just nu sitt spel
hon börjar; ämnet är mig obekant —
ZEPHYR.
Nå ja! „Det tappar ju ej då sin nyhet!
LAURA.
En »nyhet», ja, ur mina egna sagor, —
den samling, som jag ökt med Astolfs hjelp!
Hon lånat förr af mig hvart ämne; nu
hon understått sig rentaf stjäla ett,
och se’n, i samråd med Ervinas visdom,
för mig förtiga hela företaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
