Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CÅCILIA.
Betänk, att just i går, kort innan resan,
hon tog sig mod att spana än engång
bortom tapeten, som, på hennes bud,
i några dar med tät betäckning höljt
kristallerne af hennes sofrums väggar.
Och se! På glaset åter Astolfs bild
i skära strålar trädde fram; en ström
af glans gick ut från lijertats trakt och flöt
med jemn fördelning kring hans ädla skepnad.
Blott i en punkt af hufvudet sågs än
ett enda litet, obetydligt töcken —
knappt märkbart; ty så nära stod det redan
till gränsen af ett ingenting.
ZEPHYE.
Aj! Aj!
CÅCILIA.
1 all sitt sälla hjertas sköna glädje
med kyss på kyss förkunnade hon Laura
sin upptäckt; och inunder hela färden
har Astolf ju bekräftat den? — Om stum
hos elfvorna han satt, man sagt mig dock,
att han på sjön var desto mera liflig:
daggdroppen lik, af morgonsolen full, —
afspeglade hans själ sin makas blick,
i liänryckt återblixtring.
ZEPHYE.
Lappri! Lappri!
Tro honom ej! — Af hvilken elak trolldom
var jag besatt... Fort till Theano! Kom! —
Ja, Laura! Allt aflägsnas må, som lätt
kan väcka helt, hvad re’n till hälften vaknat!
CÅCILIA
bestört.
Jag kommer, men f . .
✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
