Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265
-HALFCHOB.
Sådan ej kände dig Syriens strand!
ALLMÄN CHOE.
Qvinligt beprydde! Slit dina band!
ASTOLF
hastigt.
Felicia! Se’n tre årliundra’n flytt,
i hvilket tillstånd är väl nu min hemjord?
FELICIA.
Jag tänker, i sitt gamla; om du vill,
vi skicka Zephyr dit, att höra efter.
Kanske han redan kan dig tillfredsställa;
vi förekalla honom när som helst.
ASTOLF
dyster.
Trehundra år! — Månn än mitt forna folk
bebor sin fjällbygd? Månne än dess tron
bär någon telning af min ätt. . . dock nej!
Jag har ju ingen, ingen efterlemnat!
FELICIA
uppmärksam.
Min Astolf! Tag ej saken så betänkligt;
ack, tro mig: hvem som ock der bor och herskar,
på Tellus är och blir allting sig likt;
i grunden ändras intet utom namnen.
ASTOLF.
Men komme jag tillbaka, skulle då
mig någon i mitt rike känna?
FELICIA.
Ingen!
ASTOLF
med stigande lidelse.
Och seder, lagar, språk, — min moders språk, —
de hafva sannolikt förbytt sitt skick?
FELICIA
betraktande honom med häpnad.
Nog möjligt!
Atterbomx Dikter. I. ^ 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
