Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut i en kolsvart rymd, der all dess sprittning
förgäfves söker höjd, förgäfves botten.
Kanske — ty här ju är mig obekant,
hur åren skiftas på min moderjord —
ett nytt i denna stund ett äldre jagar,
som öfver gränsen mellan tid och otid
hänsväfvar, öfver menskohvimlets valplats,
der glömskan myllar ned de millioner,
som det förflutna blottat har, för seger,
åt afgudsbilden, »det tillkommande!»
Ovilligt flyr det gamla året bort
att rikta minnets skuggspelsverld, hur ofta
har, i min forna borg, jag hört dess afsked,
än suckande i töig blåst, när skuren
mot tornets rutor slog, än livinande
med harm sin kos i snöyr hvirfvelstorm,
förtrytsamt öfver sina tusen, tusen
ofyllda önskningar, bedragna hopp?
Och på mitt väggur hörde jag, hur tiden
med jernsteg trampade på menskoslägter,
som våndades, likt drufvor i en vinpress,
att skatta åt den mäktiga tyrannen,
de söndertrådda varelsernas must! —
Nu, liksom ofta då, jag åter frågar:
hvad lider natten? Hvad är timman? — En
bland andars tal det fins, för hvilken aldrig
hon annat var och blir, än evighet;
naturen är sitt eget timglas sjelf,
men räknar ej, hur baimens lif* förrinna;
af mig blott stäld på timlighetens spets,
ett mellanting af Gud och skapelse,
förnimmas timmarne, förnimmas åren.
Och hvarför nu förnimmas de, se’n länge
jag glömt, tillika med föräldraverlden,
dess trånga föreställningar om tid?
Hvad? Till en evig sommars rike lyftad
och af odödlighetens källa närd,
gemål till skönheten i egen skepnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
