Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvets qval och lust? —
Säg mig, unga morgontimma,
säg mig, späda glädjestrimma!
Skall ej mer för mig han ömma?
Skall jag ej få vaken drömma
mer om qval och lust?
ALIDA.
Min Spinarosa! Hvilka ord mig hinna?
Ar ryktet sant? Skall jag i sorg dig finna? —
Klar är min spegel, klar min blick som den;
tro mig: snart Zephyr komma skall igen.
SPINAKOSA.
Ack! Förgäfves du mig tröstar;
dig en stämma öfverröstar,
som, lik sista nattens dunder,
väckt hvar dyster anings under
ur sin forna blund.
Nu förstår jag näktergalen,
när han sjöng om kärleksqvalen —
Stum har han, se’n länge, blifvit;
ack! och den, som allt jag gifvit,
glömmer vårt förbund!
Felicia uppträder.
ALIDA.
Der nalkas en, som på min strand engång
har klagat, ungefär med samma sång:
kom! Yäds, att hon, i morgonstundens ro,
vill åt min vass ett lika qval förtro.
SPINAKOSA.
Väl möjligt!
ALIDA.
Se, hur genom liljeliyn
knappt gudabloden röjes för vår syn!
Men, fast så bleknad nu af smärtans rön,
är ej dess rosensky än mera skön?
SPINAROSA.
Ack! alltför dyrt vi köpa det behag,
som föds, när törnet mot oss sjelfva vändes!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
