Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är antydd af hans väckta hemdrifts rop, och är
alltså ej din!
FELICIA.
Det ropet redan tystnat har.
O, låt... ,
NYX.
Du tror dig tystat det? Fåfängligt hopp!
Om ock ett ord den stämman ej förrådt, se’n sist
med smek och trug från gunstlingen ett löfte vanns,
hon talar dock, den gömda; och var viss derom,
att han, som fann århundradet blott månadslångt,
hvar dag af sistförflutna vecka årslång tyckt!
FELICIA.
Min aning! O, min aning!
NYX.
Upphör då att mer
i nya slingors trollband, med upprepadt rus,
insöfva den alltmindre lätt inslumrande! —
Men ägde han den bägar ock, hvaraf han än
blott spilda droppar smakat har, ej finge han
din munskänk bli, ty första måttet af dess dryck
benämnes med ett okärt ord — försakelse!
FELICIA
vridande sina händer.
0 moder! Slit ur detta bröst blott först hans bild;
gör allt, hvad här tilldragit sig, till oske dt än;
du kan så mycket... säg, förmår du ock ej det?
NYX.
Slikt mäktar ingen!
FELICIA.
Ingen? Ej allfader sjelf?
NYX.
Nej! Hvad en gång du lefvat, re’n förvandlat sig
till öde — till ditt öde! — Och så starkt omkring
ditt väsen knöts det nät, hvars garn din vilja spann,
att ej en gud kan lösa ens dess minsta knut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
