Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej låter innan uppnådt mål sig locka ned
ett ögonblick från gudasändc springarns rygg!
FELICIA.
O skymt af hopp! 0 moder, ja! Ånyo nu
du moderlig bevisar dig; ack, tala ut!
Jag får då honom återse?
NYX.
Jag menar det.
FELICIA.
Och snart, o moder? Snart? —Ack, säg det lilla
ord,
det enda ord, det himlaord — och jag är nöjd!
NYX.
Ej räknar jag med timligt tidmått; kan ej spå
det öde, som af hans beslut och ditt beror.
FELICIA.
Af oss beror det alltså? — O! då råkas vi,
och innan kort! Hur skulle han ej sakna mig?
NYX.
Så trångt, som vankelmodigt, menskans väsen är;
dess sinnemått, af njutning fyldt, inom en blink
ett bräddadt kärils råga är, som ej fördrar
en droppes tillkomst, förrän strax, åt alla håll,
hon svallar ut och rinner bort. Så öfvermätt
all sällhet gör, hvars verkan blott bedöfning är.
Väl möjligt dock, att när på jordisk jemvigtspunkt
din vän Blir åter mellan lust och plåga stäld,
han längtar till det öfverflöd, som nu försmås!
FELICIA.
Blott möjligt, moder?
NYX.
Troligt ock, men önskligt ej!
FELICIA.
Hvad? Unnar du mig ej vårt mötes vällust mer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
