Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den späda morgonluftens lätta vagga!
Alltmera dina genomskurna lunder
från alla sidor öppna sina gångar . . .
Ve! också den, der snart ett flygtigt hästspår
skall genom daggen teckna ut den stigen,
der dina tankar ila efter mig!
FELICIA.
Nej, Astolf, dröj! Din syn tar fel; det sken
ett bländverk är af din inbillning; djupt
inom ditt hjertas natt ett minne tänds
af våra kyssars, våra nöjens sol,
som längese’n gått ner; dess aftonrodnad
nu af din dröm till inorgonrodnad byts.
Dröj, älskling, dröj! An gryr ej resans stund.
ASTOI.F.
Välan! du vill så — och jag tror det gerna:
ja, låt mig åter sjunka till ditt bröst!
Än är på mitt det ställe varmt, mot hvilket
ditt hjorta slog inom sitt sköna hvalf.
Ja, blott en dikt är denna dagning; blott
från vakan komma dessa ljud, som ropa
hvarandra till i städs förökadt antal.
Må fritt din moders hämnd mig öfverraska
bredvid din sida, döden blir, hos dig,
en ljuflig kyss blott, skänkt till ljuf godnatt. . .
Ja! låt mig dröja här; än gryr det ej.
FELICIA.
Det gryr! det gryr! — Ve! öfver brynet redan
den grymma solens öga blixtrar; bergen
i dimmor stå, likt rykande vulkaner;
och dagens fåglar är det, som så gällt
inblanda nu i vindens hesa gny
de glädjemördande, förstämda röster.
Upp, Astolf, upp! Hör, hur en blåst från sjön
längs öfver parken hviner; hu! hur blåhvitt
de skrämda vattnen fragga! — Oss han manar,
den vreda stormen; öfvergif mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
