Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Fördöm din Astolf" ej!
FELICIA.
Ack! Qvinnans kärlek
enfaldig är! Har lika svårt att lära
fördömma, som förglömma! Hos sin älskling
hon aldrig skönjer något fel så stort,
att det för hennes blickar skymmer gnistan,
som öfrig är af varma dagars låga.
Hon vårdar gnistan lika ömt, som förr
hon lågan vårdade!
ASTOLF.
Men bittert skall
din sorg anklaga mig.
FELICIA.
Att dig jag fann,
det var mitt öde: första gång jag såg
med oerfarna tankar i ditt öga,
min aning redan läste allt deri,
livad af ditt väsende, så sällsamt danadt,
din själ, så stormig och likväl så god,
mig förestod, att njuta — och att lida.
Att detta sällsamma mig till dig drog,
du rår ju ej derför! Hvarför var jag
så gränslöst öfverlåten? Hvarför tryckte
med flit jag in den pil, som från din blick
mig genomfor med hullingar af strålar?
De sitta qvar; — de göra ondt — men god t:
jag kan ej rycka ut dem, — vill det ej!
ASTOLF.
Och skall ej! — Andras kärlek vara må
en händelse allen; vår är en tro,
som blommat upp, från viljans rot, till trohet.
FELICIA.
Hur solen stiger! Snart till uppbrott bådad,
låt denna gång mig sjelf min hjelte väpna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
