Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till skuggans verld jag far, att verka, strida;
men till din barm jag i hvar suck mig stjäl.
Du lif af mig, du refben ur min sida,
som, till gestalt för själen af min själ,
togs närmast från mitt hjertas trakt! Yi skiljas:
farväl! Farväl, min känslas sol, min viljas!
FELICIA.
Farväl! Farväl, min känslas sol, min viljas!
Hur mörk, hur meningslös blir dagen all!
På blommig torfvas grund, på enslig tiljas,
bland idel natt jag nattlig irra skall . . .
Till mig skall nu hvar strimmas glimt, hvar liljas
tårklara blick, hvar perleböljas fall
gemensamt arla, liksom serla, klaga:
farväl! Farväl! Du kan oss mer ej draga!
ASTOLF.
Farväl! Farväl! Du kan oss mer ej draga, —
mig, och det land, som nödgar mig till sig!
Lik våren sjelf är sällhet der en saga,
och storm och moln der ständigt föra krig.
O
Dock skall dess stumma höstluft ej förjaga
den näktergal, som helsar mig från dig;
ditt namn han är — som i mitt bröst hörs sjunga
»farväl! Farväl!» med oförgänglig tunga.
FELICIA.
Farväl! Farväl! Med o förgänglig tunga
min sorg sig känner stämd till samma sång;
och rör jag harpan ej, dess strängar gunga
ändå, af ett osynligt andetvång.
Du blixt, som vill igenom rymden ljunga,
ack! fyll en bana, lika snabb som lång, —
och snart, en fredlig stjerna, kom tillbaka! . . .
Farväl! .. . Ack, ila till din maka!
ASTOLF
till häst, räcker henne handen.
Farväl! Farväl! Ack, ila till din maka
på tankens vingar öfver berg och dal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
