Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
-DEN GAMLE.
Herr främling! Ensam jag .mig trodde; tack
förtjenar jag dessmindre .. . Men hvem är ni?
Mitt modersmål, fastän med utländsk munart,
ni talar ledigt.
ASTOLF.
Sjelf ett landets barn
jag är; men länge nog i andra länder
på äfventyr jag sväfvat om: och nu
tillbaka kommen, trött att ensam färdas
den hela dag i obebodda bygder,
jag hänryckt möttes här af dina ljud.
Det var förut så underligt, så tyst
i denna luft! Och hittills inga läten
mig helsat, utom forsars dön och rop
af tranan, som i spetsen för sin här
mot blåsten flög, och några hjordars skällor
från blomsterlösa mossar, nakna tegar.
DEN GAMLE.
Det hörs, ni blifvit van vid fågelsång
och menskohviinmel under söderns luftstreck.
GOSSEN.
Herr främmande! Hvad sång vill man begära,
se’n alla gärden mejats af! Men vet:
om inga andra sjunga här, vi tre, —
min fosterfar, min mamma och jag sjelf, —
ändå rätt flitigt hålla i med sång
det hela året ut!
ASTOLF.
v
Håll framgent i,
min lilla sångare! Far fort dermed
ditt hela lif igenom!
GOSSEN.
Det förstås!
Det skall jag visst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
