Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bragtes genom bilan till förnuft.
Jag erbjöd henne då mitt hus till fristad;
hon vårdar vänligt mina sista dagar.
ASTOLF.
NI in Gud! — Ni, ni är Florio? Jag har...
Dock nej! Omöjligt kan ni vara den!
FLORIO.
Hvi öfverraskar detta namn er så?
Visst är det sydländskt; men i trenne sekler
det burits här af mina fäder. Först
det fördes af min stamfar hit, en hofskald
hos konung Astolf, 0111 hvars död ni känner
den gamla visan. Han från Välskland kom,
men tog sig här en hustru och blef qvar.
Alltsedan har hans ätt fortplantat sig;
med mig den slocknar ut.
ASTOLF
i förvirring.
Förunderligt!
FLORIO.
Ni tviflar på min sägen? — Om ni vill,
Malvina visar er mitt slägtregister.
ASTOLF.
Jag tror er; och låt mig nu bli er ledsven! —
Du, raska gosse, led min häst! Så stor
han är, så klok och sedig är han också.
GOSSEN.
Jag — rädd för hästar! Pytt! Gif tygeln hit!
FLORIO.
Som utländsk tål han kanske ej vårt fjällgräs?
ASTOLF.
Han lättfödd är, mer än de flesta.
FLORIO.
Väl!
Så följ mig då, min unga vän, till hemmet!
Astolf fattar gubbens arm och ledsagar honom uppåt till hans boning;
gossen följer efter med hästen, på hvars rygg Astolf lagt harpan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
