Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har blott tänkt den lotten — tänkt hur äri
odödligt gröna krans då finge först
ett värde, när man kunde skänka den
till tack för hvilan vid en huldrik barm . . .
ASTOLF.
Och när på diktens solbeglänsta vågor
den ljufvas bild, af ädla sånger buren,
framvaggats öfver tidens vida haf
till stranden af den sensta efterverld,
då skulle der de unga slägten än
sig värma vid er kärleks sagostrålar,
och nämna hennes namn vid Florios,
livar gång till ömma slag en harpa stämdes.
FLORIO.
Ni talar som en skald; i detta land
jag aldrig någon känt, hvars samtal så
till diktens eget gudaspråk sig närmat.
Ni har i lyckligare länder visst
er bildat under långa resor?
ASTOLF.
Ja!
Så långa, att knappt någon har gjort längre.
FLORIO.
Märkvärdigt! Och ju dock ännu helt ung! —
En enslig skogbo, som jag är, likväl
till namn jag känner många landets ätter.
På allt jag märker, att en man af stånd
ni är, — som förr det kallades.
ASTOLF.
Min börd
härleder sig från landets äldsta adel.
FLORIO.
Det hedrar er, att ni påminner er
de gamla tider och en samfundsklass,
som långt för detta har med dem försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
