Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF
uppsprittande.
Ni vet ej, — ingen vet, hur denna visa . .
Jag bär mig barnsligt åt. . . men undren ej!
FLOKIO.
Ni älskar, liksom jag, de gamla tider? —
O! Ljuiligt spökar än ur deras skymning
den fromma hjeltesagans lif och kärlek
i all sin enfald och förtrollar oss,
förr än vi tro! — A ill än ni höra mer?
ASTOLF.
Ja . . . nej . . . dock, ja! Men slutet blott! Blott slutet!
FLORIO.
Egentligtvis det långa qvädet utgör
ett helt af qväden; men jag tröttnar sielf —
Nå väl! Till slutet!
ASTOLF.
Slutet, — slutet, — ja!
FLORIO, MALVINA OCH ALFRED
begynna åter.
Och dvcrgarne hamra så flitigt i fjäll;
blåser kallt, kallt nordan öfver skog —
och natten står mörk öfver Ostrabohäll.
Men klockorna ringa för vår drottning!
Der smids dag och natt allt hvad smidas kan;
der smider i berget mång bortröfvad man.
Der smids på en krona, som Runqvinnan får,
se’n sätter lion den på sitt utslagna hår.
Och högt ropar falk och gällt skäller hund;
kung Astolf han jagar vid midnattsstund.
Och ulfvarne tjuta och ugglorna glo,
gullsporrarne klinga på stenbunden mo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
