Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGVISAREN.
Bry er ej derom!
Ty ljuga visorna, som nog är troligt,
så ljuga dock de lärde dubbelt värre.
ASTOLF.
Bra sagdt — och sanning, på mitt hedersord!
VÄGVISAREN.
Ni ser, af gulhyit marmor, för den tiden
rätt skickligt huggen, hvilar ofvanpå
hans bild, i nästan mer än kroppslig storlek;
en gyllne kungakrona, vid ett snöre
från hvalfvet fästad, sväfvar öfver den,
och nedanom, på sarkofagens sida,
syns än en inskrift, fastän svår att läsa.
Den underliga munkstyln . . . och så dammet . . .
Men sannerligen! Släcktes icke nu
det sista ljuset — och nu stå vi här,
som i en säck.
ASTOLF.
Gå, fort! Och skaffa hit..
VÄGVISAREN.
Der kommer just kyrkvaktarn med en lykta —
Ilolla, din krokrygg! Hör! En utländsk grefve
vill läsa Astolfschorets minnesskrifter.
Tänd facklor eller vaxljus opp och kom!
ASTOLF.
Gack med, och skynda på! — Gif lyktan hit,
min gubbe, mellertid — och snabba dig!
Vägvisaren och kyrkvaktarn gå.
Fördolda öfvermakt, hur än du kallas,
Gud, öde, ursprungsdager, ursprungsmörker!
Låt ej vansinnighetens hemska troll’
sin blodörn rista på gengångarn Astolf! —
Gengångarn? — Ja! Står jag ej här, ett spöke
af mig, med föttren i min graf? De hällar,
som återljuda tomt inunder fjäten,
betäcka de blott mina fäders aska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
