Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED.
Hu! Det är kusligt här. Nedom oss blundar
i kolsvart kåpa hela skogen, sorgset
hans forsar mullra, och de tjocka moln
från himlen hänga ned så tungt, att snart
de falla på oss.
ASTOLF.
Vi få månsken strax; —
fullmåne till! — Släpp fram oss, gamla gran!
Du har för breda höfter. — Ja, se der!
ALFRED.
Victoria! I all sin herrlighet
går månen opp och lånar hundra ögon
åt dessa gulgrå murar, som deroppe
ur träd och buskar titta på oss.
ASTOLF.
Ja!
Nu återstår den sista knotan blott
af denna bergrygg och framför oss tronar
stenspöket af förgångna tiders lefnad . . .
Hvad? Blöder du?
ALFRED
skrattande.
I fyra timmar nu
vi kilat fram som räfvar eller harar,
med stock och sten lekt kullerbytta, skrapnos
med ris och kottar, suttit fast i kärr
på understol, och då och då i skrefvor
hvarandra muntrat opp med kurra gömma;
då ginge det visst till med hexeri,
om ej med skråmor man betalte resan.
ASTOLF.
Nu är du karl igen — nu speta vi!
ALFRED.
På venster är en gångstig. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
