Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Ha! Florio . . .
HARALD.
Ifrån min första ungdom
han var min stallbror, som det hette förr.
Nu är han blind: men dock, en gång hvar vår,
han sträfvar till mig, med de sinas tillhjelp.
Ni känner honom?
ASTOLF.
Ja! Och just till er . . .
ALFRED
kommer upp och kastar sig i gubbens famn.
Kan du det tro? Jag tog dig för ett spöke!
H All ALD.
Ett ringa misstag!
ALFRED
räcker honom ett bref.
Af min mammas hand,
men orden äro fosterfars. — Nu, läs!
Du än har ögon skarpa som en örns.
HARALD
småleende.
Jag måste då likvisst gå ner till mitt,
och skaffa mig ett annat ljus, än månens.
Vän af min vän, välkommen, herre, dit!
ASTOLF.
Mitt handslag och min tack! Men tillåt mig,
att först en stund här ensam njuta qvällen.
HARALD.
Som ni behagar sjelf! Likväl . . .
ASTOLF.
En egen,
en sällsam ort är detta höga berg,
med dessa murar som dess hjessa kröna
och sjelfva krönas af förgängelsen!
En målare förtjust betrakta skulle
hur östersidan der, med lodrät brant,
i månglans famnar skogssjön, och kring denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
