Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos detta folk frätts bort, var det ej jag,
som grymt till spillo gaf dess fäders väl
af hat mot låga ax och sträfva hylsor?
Hvad ädel sådd blef under min regering
åt kommande århundraden förtrodd,
att genom dessa fostras opp till skörd? —
Men rynka dina ögonbryn ändå
så bistert ej, du faderliga vålnad!
Har jag försofvit mig i sekler, — nu
din son är dock omsider väckt; och snart
sin nya bana öppnar han, och snart
din tron, o fader, reser han igen!
Hvad? Språkar någon gammal känd? Hvem sade:
»ditt ögonblick har du försummat!» — Bah!
Det var en veklingstanke af mig sjelf,
ett infall af förtviflan! Tig och fly!
På skam jag bringar dig, du fega hviskning,
som vill mig hejda i mitt stora väi’f;
och innan kort en värdigare kung,
jag här i glada somrar hålla skall
hofläger, mera lysande än förr! ...
An förr? Hvad fåvitskt tal! O, när jag här
bland mina hofmän satt, och Florio
slog opp sin sångarbok, och Svanhvit kom
från loftet ned i all sin liljeglans,
att beledsaga lärarns harposlag;
hur spratt ej då mitt unga hjerta högt
af diktens fröjd och äfventyrs begär!
Jag vann min önskan — och förvandlad sjelf
till fabel. . .
Hvilket sken! Så daglikt månljus
jag förr ej sett, — ej ens på ön! — och nu,
i Thule? — Sällsamt! Och en stridslur, just
af min uppfinning, glindrar der ur vrån, —
uppfejad, som det tycks, af Haralds omsorg.
Det förebudet lofvar godt. flaf tack!
I gapet vid, i många bugter vriden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
