- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
439

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sträckt i orolig sömn, för ögonblick
han upphör till att vaka och att ströfva.
livad underliga tal höll han i slummern
den morgon, när jag kom på hans befallning
att väcka honom till haus sista ridt!

An ropte han: »kom hit, du trogna skara,
och ljunga ned med mig från dessa berg,
vårdhållarne om våra dolda möten!

Hit, kämpar, hit! Er konung vill er lära,
hvad verklig frihet är och verklig ära!»

An, på mitt tilltal: »vakna, riddare!»

han svarte: »ropa mig vid namn! vid namn!

Jag heter Astolf — Astolf Unge — Tyst

likväl dermed! — För tidens barn jag nämnt mig

hans slägting blott —hans slägting! Ha, ha, ha!»

Hemsk vid det vilda skrattet grep jag tag

i skuldrorna och skakade en smula;

då stönte han med dämpad röst: »o tid,

var ej så hårdhändt! Unna kärleken

att ock på vinternattens himmel skrifva

sin helsning, — om än blott med silfver, blekt

som dödens hy! — Isgubbe, släpp mig! Jag

vill till min» . . . här ett. qvinnonamn kom fram,

Alicia, Elisa eller dylikt;

och dervid suckade han tungt, slog opp

förbrylladt ögonen, stod med ett språng

på golfvet, sade: »talte jag i sömnen?»

Jag trodde lugna honom med ett nej;

då nickade han tviflande och tryckte

min hand och log, så alldeles med samma

svårmodighet, som den der andeflocken

vid midnattstid kring Svanhvits tomma grafplats.

Han går till fönstret.

Ett bistert väder fick han ock; — jag länge
förmärkt, att han ömtålig är för köld! —

Ett vinterlandskap med besked! I solsken
skarpt, fastän skoftals blott, den långa sjön
och träsket glindra, likt ett enda snögolf
med svarta väggar, halft hvitmenade;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free