Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Gör mig ej hjertat tyngre! — Minnets längtan
med denna vårflod langese’n mig hann;
och till sitt ursprungshaf den vill mig vagga,
och fåfängt sträfvar jag mot vågens svallning.
Den gungar mig, den höjer mig, den fjermar
alltmera mig från stranden, der du räcker
din ädla hand till afsked. Gif mig den!
FLORIO.
Ar hästen redan här?
ALFRED.
Gudná’s! Han står
vid andra porten, ser hitåt, och lyfter
högt öfver gallret upp en kolsvart bringa.
ASTOLF.
Snart kommer natten, kolsvart liksom han — —
Så lef då väl, du oförgätlige!
FLORIO,
mödosamt uppstigande.
Res lyckligt — skynda — upphinn glädjens land! —
Mig orden falla svårt — och hemma står
min harpa —
ALFRED,
snj-ftande.
Pappa, nej! När skuren kom
i morse, stäldes hon af mig der borta
inunder benhustakets list. Vill du . . .
ASTOLF,
afsides.
En harpa — och ett benhus!
FLORIO.
Icke nu!
Hör! — Hör du ej? — De döde spela sjelfve!
SANO VID HARPA,
bortom benhuset.
Om sent ur aftonrodnans slöja,
som randar skogens vestra bryn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
