Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Återfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha! Om ännu till menniskornas slägtc
fullkomligare väsenden sig närma;
0111 de ännu nedlåta sig att blanda
sitt gull med en så grof, så fattig malm;
om det ej är en dikt, att en gudinna
som brud, som maka vid mitt hjerta hvilat:
bur kunde jag vid Elyséen tröttna?
Hur kunde jordens tomma dimmor skymma
för mig ett ögonblick den härliga? —
Triumf! Nu känner jag mig sjelf igen! —
J lunder, doftande af ständig vällukt!
Om kärleksmöten skolen än J hviska;
J friska morgonstunder! Blida qvällar!
J dagar och J nätter utan like!
Sol! Måne! Stjernor! Skuggor! Nu förvandlen
all verlden till en sångardröm, förtäljen
för den, att jemlik sagornas heroer,
ännu en jordisk man en halfgud blef!
Yälan, du ö, med dina lunder,
som skymta för mig mellan haf och sky!
An skyddar kärlek dina under,
än gör han hvarje dygn din skönhet ny.
Du helsar mig med dina gröna kransar,
med din musik, med dina dansar,
med eldig svalka i din luft så klar,
med blomsterfrågor och med stjernesvar!
Du gräsbänk, der hon satt den första gången
hos mig, bland rosor gömd, i palmens skygd!
Än klingar för mig offersången
af andarne, som lekte kring din bygd.
i denna afton re’n, jag med min maka
skall dig igen besöka, hulda ort,
och från min irrings äfventyr tillbaka
mig räddad se inom Olympens port.
Låt natten på sin tron sig höja,
och svepa dig i månljus dunkelhet!
Hon nu är mild, — bon skall mig ej fördröja,
och vägen till din drottning nog jag vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
